Skrekkscenarier og deres konsekvenser

11 kommentarer

1. Rögnvaldur,
   fint at du tar opp den viktige kritikken mot svakhetene i klimamodellene.
   Nå er det omtrent ett år siden de to fysikktungvekterne Richard Lindzen og William Happer slapp et viktig paper som trenger å bli minnet om, og som er klokkeklart på at den rådende «klimapolitikk» mangler vitenskapelig evidens. Paperets tittel sier det i klartekst:

   «PHYSICS DEMONSTRATES THAT INCREASING GREENHOUSE GASES CANNOT CAUSE
   DANGEROUS WARMING, EXTREME WEATHER OR ANY HARM»
   De viser med en rekke fysisk/empiriske eksempler at å fortsette å insistere på Net Zero-politikken også vil medføre en alvorlig trussel mot verdens matsikkerhet:
   1) More Carbon Dioxide Will Create More Food
   Og motsatt: Den målsatte reduksjonen av CO2-innholdet i atmosfæren vil gi alvorlig avlingssvikt og global matmangel, derav:
   2. Driving Greenhouse Gas Emissions to Net Zero and Eliminating Fossil Fuels Will Be Disastrous for People Worldwide.

   Paperet starter med å beskrive «the Net Zero Theory» basert på den rådende CO2/drivhushypotesen:
   «As to carbon dioxide as a GHG (drivhusgass), the United States and countries worldwide are vigorously pursuing rules and subsidies under the Net Zero Theory that carbon dioxide and other GHG emissions must be reduced to Net Zero and the use of fossil fuels must be eliminated by 2050 to avoid catastrophic global warming and more extreme weather.»

   Til dette svarer Lindzen/Happer:
   «We are career physicists with a special expertise in radiation physics, which describes how
   CO2 and GHGs affect heat flow in Earth’s atmosphere. In our scientific opinion, contrary to most
   media reporting and many people’s understanding, the «scientific premises undergirding» the Net
   Zero Theory, all the Biden Net Zero Theory rules and congressional subsidies are scientifically
   false and «wrong,» and violate these two State Farm mandates.

   First, Scientific Evidence Ignored.
   All the agency rules, publications and studies we have seen supporting the Endangerment Finding and other Biden Net Zero Theory rules ignored, as if it does not exist, the robust and reliable scientific evidence that:
   (a) carbon dioxide, GHGs and fossil fuels will not cause catastrophic global warming and more extreme weather, detailed in Part III.
   (b) there will be disastrous consequences for the poor, people worldwide, future generations, Americans, America, and other countries if CO2, other GHGs are reduced to Net Zero and fossil fuels eliminated that will endanger public health and welfare, detailed in Part IV.

   Second, Unscientific Evidence at the Foundation.
   Unscientific evidence is all we have seen underlying the Endangerment Finding and all the other Biden Net Zero rules, detailed in Part V.

   Kap. II oppsummerer vitenskapssvikten rundt CO2-hypotesen og Net Zero-politikken:
   II. SCIENTIFIC KNOWLEDGE IS DETERMINED BY THE SCIENTIFIC METHOD, VALIDATING THEORETICAL PREDICTIONS WITH OBSERVATIONS, NOT BY GOVERNMENT OPINION, CONSENSUS, 97% OF SCIENTISTS’ OPINIONS, PEER REVIEW, MODELS THAT DO NOT WORK, OR CHERRY-PICKED, FABRICATED, FALSIFIED OR OMITTED CONTRADICTORY DATA

   Kap. III er klart på hvor mye man overdriver drivhuseffekten i klimamodellene:
   III. IGNORED SCIENCE #1: CO2, OTHER GHGs AND FOSSIL FUELS WILL NOT CAUSE CATASTROPHIC GLOBAL WARMING AND MORE EXTREME WEATHER
   A. Carbon Dioxide Now and At Higher Levels is a Weak Greenhouse Gas, So Reducing It and the Other GHGs to Net Zero Will Have a Negligible Effect On Temperature

   Kap. IV går overt til å vise skadevirkningene ved å fortsette Net Zero-politikken:
   IV. IGNORED SCIENCE #2: THERE WILL BE DISASTROUS CONSEQUENCES FOR THE POOR, PEOPLE WORLDWIDE, FUTURE GENERATIONS, AMERICANS, AMERICA, AND THE WEST IF CO2, OTHER GHGs AND FOSSIL FUELS ARE REDUCED TO NET ZERO AND WILL ENDANGER PUBLIC HEALTH AND WELFARE

   Kap. V avdekker videre hvor lite klimapolitikken er tuftet på reell vitenskap:
   V. UNSCIENTIFIC EVIDENCE IS THE BASIS OF THE EPA ENDANGERMENT FINDING, ALL KNOWN NET ZERO RULES AND SUBSIDIES
   A. The IPCC is Government Controlled and Thus Only Publishes Government Opinions, Not Science

   Paperet har en bred vitenskapelig demonstrasjon av hvor ille det har båret av sted med dagens «klimavitenskap», og bør leses av alle som vil forstå mer av hva som driver disse utglidningene.

   Lenke til paper datert 7. juni 2025:
   https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2025/06/Lindzen-Happer-GHGs-and-Fossil-Fuels-Climate-Physics-2025-06-07.pdf?utm_source=substack&utm_medium=email

   Lenke 2 til forvarsler i 2024 om mer utfyllende kritikk på vei:
   I 2024 fikk vi et lite forvarsel om hva Lindzen/Happer ville komme til å publisere videre om dette:
   Kortversjon: https://clintel.org/net-zero-will-be-a-disaster/
   Paper: https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2024/07/Happer-Lindzen-Net-Zero-Policies-Will-Have-A-Trivial-Effect-on-Temperature-2024-07-15.pdf

2. Frågan i inlägget:’Hvor stor blir temperaturökningen ved fordobling av kulldioxid i atmosfären?’
   Mitt eget svar: mellan 0° till minus 1,2° C, enligt följande analys:
   • Först: enl. Trenberth & NASAs ursprungliga energibudgetar för Tellus: Absorberat av jordytan och atmosfären: 168+67=235 W/m^2=outgoing longwave radiation. Detta samband gäller alltid, dvs EEI existerar inte (endast som mätfel). Numera beräknas detta tal till åtminstone 239 W/m^2. Värdet är i sin tur en funktion av TSI generaliserat och korrigerat för albedo och beräknat per m^2 jordyta; E=1366(1-0,3)/4=239 W/m^2. Eftersom albedot minskat över tid är sannolikt värdet f.n. ännu högre, men detta är oväsentligt för den fortsatta framställningen.
   • Många fysiker menar att jord/atmosfärssystemets utstrålning mot världsrymden till stor del sker via atmosfären och dess uppvärmning. Det finns återkommande i beskrivningar av ‘Växthus(gas)effekten’ att atmosfären som helhet fungerar som ett ‘grått objekt’, i likhet med jordytan. Exempelvis framför M. Rummukainen detta i skrift nr 119 från 2005 inom Meteorologi utgiven av SMHI, benämnd ‘Växthuseffekten’. Han borde ju veta som svensk rådgivare inom IPCC??
   • Jag tillämpar noteringen om strålande grått objekt för atmosfären nära jordytan upp till världsrymden och beräknar temperaturen vid dess högsta punkt nära jordytan genom användning av Stefan Bolzmanns Lag i dess korrekta form:
   E=é×k(T^4ant-T^4rt) där
   é=jord/atmosfärssystemets emissivitet
   k=Stefans konstant, Tant=atmosfärens nära Tellus temperatur, Trt=rymdens temperatur, där bägge T är i Kelvin.
   • Jag får då för E=239, k=5,67(034)×10^-8, é =den effektiva emissiviteten för jord/atmosfärssystemet såsom sedd från världsrymden av NASA vanligen angiven till 0,61(2), använd i klimatmodeller, och Trt=2,73 K, följande ekvation
   239=5,67×10^-8×0,61(Tant^4-2,73^4) (1*)
   Tant=288,3 K, ett bra närmevärde, eftersom det motsvarar knappt 15,2° C.
   • Ökning av vattenmängd och koldioxid ökar den angivna emissiviteten, eftersom strålningen mot världsrymden därigenom ökar. Jag använder nu Happers analys att en fördubbling av koldioxidhalten från 400 till 800 ppmv i atmosfären ger en effekt om 3W/m^2 i förhållande till honom angivna 394 W/m^2 teoretiska totalutstrålning. Då ökar é med något mindre än 0,008 i värde. Jag ansätter därför é till maximalt 0,62.
   • Ekvationen (1*) blir får då värdet Ttant=287,4 K. Det motsvarar 14,0° C

   Min slutsats: vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären MINSKAR den nära jordytans temperatur, allt annat lika, med mellan 0 till 1,2° C.
   V.S.B.

   Slutanmärkning: Trenberth & James T. Hansen räknade med ovanstående ekvation såsom svartkroppsstrålning, dvs é=1,0. ‘De’ fick då värdet Tant=255K (kontrollera själv!). Helt fel enligt min egen förståelse!
   Eftersom atmosfärens jordnära temperatur uppgick till ca 15° C hittade dessa och andra personer på att växthusgaser i jordatmosfären strålade upp och ner hejvilt med en nettoeffekt nedåtgående omfattande 33° C eller K. Det är enligt min fysikaliska förståelse ‘helt uppåt väggarna’. Det finns ingen växthusgaseffekt i denna dignitet.

   • Gøran,
     denne kommentaren din lukter det herlig svidd av!
     Hadde vært interessant om noen i våre mainstream klimaforskningsmiljøer kunne imøtegått deg FAGLIG på dette. Men de har jo avtalt internt at de ikke skal gi seg ut på debatter med klimarealister, så det er nok for mye å håpe på. Kanskje de har forstått tyngden i ordtaket «bedre å tie stille og bli mistenkt for å ta feil, enn å åpne kjeften og fjerne enhver tvil»?
     Ellers noterer jeg med glede at du tangerer Happers argumentasjon referert til i min kommentar, med din henvisning til Happers analyse som sier at en dobling av karbondioksidinnholdet fra 400 til 800 ppmv i atmosfæren gir en effekt på 3W/m^2 i forhold til oppgitt teoretisk total stråling på 394 W/m^2, der é da øker med litt mindre enn 0,008 i verdi, og du derfor estimerer é til maksimalt 0,62 (der ligningen (1*) da gis verdien Ttant=287,4 K som tilsvarer 14,0° C).
     Gøran, jeg kom riktig i intellektuell sommerstemning av din kommentar her, jeg! 🙂

   • Gøran,
     en kommentar av mer faglig art:
     Du skriver at «vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären MINSKAR den nära jordytans temperatur, allt annat lika, med mellan 0 till 1,2° C.»

     Hvis dette gjelder for CO2, hvordan kommer så den viktigste klimagassen – vanndamp – inn i dette bildet? En nokså ny studie (Harris et al 2025) gir noen interessante innspill:
     Den sier at en 40-dobling av jordens viktigste klimagass (vanndamp) bidrar til å KJØLE NED havet i stedet for å forsterke oppvarmingen. Altså det motsatte av hva man ville forvente dersom økende klimagassutslipp faktisk var ansvarlig for oppvarmingen av verdenshavene. Her er noen data bak studiens argumenter:
     Studiens observasjoner viser at amplituder for oppvarming av havoverflaten fra morgen til kveld kan overstige 5°C.
     Argumentet er at vanndamp, som er hovedansvarlig for jordens drivhuseffekt, tilfører ~0,1°C oppvarming til denne 5°C døgnendringen i havene på høye breddegrader, hvor vanndampkonsentrasjonene bare er 100–1000 ppm.
     I tropene, hvor konsentrasjonene når 40 000 ppm, er vanndampbidraget til denne >5°C døgnoppvarmingen flatt (~0,0°C) til negativt (en -0,2 til -0,3°C kjøleeffekt).
     En 40-dobling av vanndamp kan dermed vises å bidra til nedkjøling av havoverflaten i stedet for å forsterke oppvarmingen.
     Jeg er ikke rette person til å svare om det kan foreligge noen relevant fysisk interaksjon mellom de to klimagassregimene CO2 og vanndamp i disse eksemplene. Men det er spennende at stadig flere forskere våger å komme ut med utfordringer mot det enøyde CO2-hypoteseregimet.

     Lenke: https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/pdfdirect/10.1029/2024GL114394

     • Gunnar, om Du läser om min kommentar står det att en ökning av såväl koldioxid som vatten i atmosfären har samma effekt nämligen att öka den effektiva emissiviteten. Bägge leder ju till att den radiativa strålningen mot världrymden ökar. Det betyder att även en ökning av vattenmängden i atmosfären leder till avkylning av den nära jordytans temperatur.
       Denna enkla logik kan Du även räkna på genom skillnaden mellan torr resp våt Lapse Rate. Således om Du teoretiskt tar bort vatten från atmosfären och ersätter densamma med N2 molmässigt får Du i princip negligerbar påverkan på atmosfärens massa. Lapse Rate är förankrad I den punkt där atmosfärens halva massa finns lokaliserad, av fysikaliska skäl, dvs på ca 5050 m höjd. Skillnaden blir 5,05×(9,8-6,5)=>16°. Således kyler vatten i atmosfären den nära jordytans temperatur med teoretiskt samma värde. Om Du ökar vattenmassan i atmosfären blir teoretiskt Lapse Rate lägre. I ekvationen betyder det att värdet 16° C ökar.

       • Gøran,
         takk for svar om at en økning i både CO2 og vann i atmosfæren har samme effekt, nemlig å øke den effektive emissiviteten. Jeg prøver å se dette opp mot IPCCs overveiende CO2-definerte drivhusteori, og får ikke det parallelle virkningsforholdet (for CO2 og vanndamp) som du beskriver helt til å passe inn. Er det ren vitenskapelig uenighet her, altså enda et område der CO2-hypotesen fordreier klassisk fysikk?

         • Gunnar,
           Tack för ytterligare återkoppling!
           Själv föredrar jag klassisk fysik. Jag skall försöka förklara varför nedan (tyvärr lite för lång kommentar, men ämnet krävde detsamma). Min utgångspunkt är att växthusgasteorin är en hypotes, som väntar på verifiering av observationer och omanipulerade data. Så dock icke hittills, endast en hypotes med verifieringsförsök med andra hypoteser. Professor Ångström gjorde i vetenskaplig skrift redan år 1900 tummen ner för koldioxidens termiska effekt efter observationer och laboratorieförsök.
           • Växthusgasteorin står i kontrast till (endast en av dem kan gälla) förklaring genom ‘den ideala gaslagen’, Poissons barometerformula & den gravito-termala förklaringsmodellen. De är alla olika uttryck för samma förutsättningar, där de två första är verifierade av långa tidslängder av observationsdata, den tredje en teoretisk orienterad beskrivning. Därför gäller t.v. den senare i förhållande till växthusgasteorin. En enkel applikation är yttemperaturen på planeten Venus. Jag konstaterar att vid samma atmosfärtryck som på jordens yta är Venus atmosfärtemperatur densamma med justering för solintensiteten m.h.t. Venus närmare lokalisering. Samma analys har gjorts för andra planeter och stora månar i solsystemet som har en atmosfär med samma resultat oberoende av mängd s.k. växthusgaser.
           • Klassisk (astro)fysik säger att yttemperaturen hos en/ett roterande planet/objekt med fast yta(vatten betraktas som en dylik) med atmosfär är bestämd av tre faktorer, atmosfärens massa(oberoende av sammansättning), gravitationens värde och solinstrålningens energiutfall. I Tellus fall är massan i princip bestämd, likaså gravitationens värde. Variation över tid är bestämd av solinstrålningens energiutfall på jorden. Den bestämmer därför den nära yttemperaturen, fast dess faktiska utfall är förenat med tidsutdräkt med ett flertal påverkande faktorer, såsom havens inertia, molnutbredning (jmf Clauser), kosmisk strålning inklusive solintensitetsvariationer beroende på mängd och styrka av ‘solar flares & prominences’ samt varierande solvindsintensitet(densitet och hastighet), alla beroende av solens varierande angulära momentum, i sin tur en funktion av solsystemets planeters varierande påverkan över tid, Milanovich-cykler & jordbanans egen varierande angulära grad i förhållande till solens angulära plan över >100.000 år etc.
           • Växthusgasteorin kan inte nöjaktigt förklara atmosfärens temperaturprofil, vilket den gravito-terminala förklaringsmodellen klarar. Skälet till växthusgasteorins fallissemang är fysikaliskt/tekniskt så här; ‘en radiativa temperatureffekt i atmosfären härrörande från s.k. växthusgaser, vatten, koldioxid, metan….kan inte ske eftersom det skulle innebära att atmosfärens vertikala viskositet skulle ge en icke-linjär funktion (den är rät), vilket i sin tur skulle innebära att atmosfärens dynamiska viskositets profil inte skulle kunna överensstämma med atmosfärens faktiska temperaturprofil.’. Dessa begrepp är korrelerade till atmosfärens termiska tröghet m.h.t. höjd och tryck, dvs samma faktorer som bestämmer den gravito-termala beskrivningen.
           • Den av IPCC angivna förklaringsmodellen lider bl.a. av följande fel kring växthusgasers bas och påverkan:
           a) Min analys ovan som fysikaliskt visar att såväl koldioxid som vatten i atmosfären teoretiskt endast har kylande verkan; praktiskt beroende på multipla samverkande faktorer utjämnade.
           b) Hydrokarbonater produceras fortlöpande i processer i jordskorpan och har inget med dinosaurier att göra; petroleum saknar karaktäristiska molekylära spår bl.a. från fosfat och kväve, vilka skulle kunna ange biogent ursprung, Hydrokarbonater som utvinns är abiogena och återproduceras ständigt bl.a. genom tektoniska processförutsättningar. Modern astrofysik visar dessutom på avsevärd produktion av hydrokarbonater i interställära moln.
           c) Koldioxidförändringar i atmosfären är en funktion av ytvattnets i havens temperatur över tid och inte tydligt nog korrelerad till antropogena s.k. utsläpp. Geofysikern Endersbee från Australien gav 2008 följande funktion för atmosfärens koldioxidhalt; Y=143,6X+334,1 ppmv, där X=SST anomali. Han beskrev sin ekvation som har R^2=0.996, dvs. nära nog perfekt anpassning,, från en koppling mellan koldioxens atmosfärhalt från 12-mån rullande månadsvärden från Mauna Loa och 21-års rullande Had3SST månadsvärden under perioden jan 1985 till maj 2008. (Observera att detta är en koppling mellan två variabler och inte en tidsfuktion). Tidsvalen var betingade av att dels utjämna koldioxidhaltens årsvariationer dels en Halecykels variation betr. solinstrålningenes effekt på havsyteuppvärmningen. Dr Ato bekräftar detta i sina multipelregressionsanalyser, där han jämför havsytetemperatur mot antropogena utsläpp och kommer till slutsatsen att det är havsytetemperaturen som bestämmer utfall och antropogena utsläpp inte har någon statistiskt fastställd kompletterande verkan.
           • Enligt min bestämda uppfattning missuppfattar växthusgasteorins företrädare Plancks erfarenhetsmässiga Lag vad gäller vad som konstituerar dels temperatur, dels värmeöverföring, dels vad funktionen E=h×v egentligen betyder, där E=energi(Joule), h=Planck’s konstant och v= frekvens, den s.k Planck-Einstein funktionen. De missförstår också atmosfärens adiabatiska energiloop.

           Jag stannar här, men mycket mer finns att anföra i den aktuella frågan.

       • Gøran,
         enda en takk for at du bruker tid på å forklare hvordan du mener CO2-hypotesen svikter mot observasjoner! Jeg tror mange på forumet setter pris på dette.
         Som en oppfølging av dine fysiske argumenter finner vi en rekke observasjonsbaserte studier som viser det du sier; at CO2-hypotesen tåler ikke å bli sammenholdt mot en LANGSIKTIG ENERGIBUDSJETTANALYSE.

         F. eks. studien «Time-varying global energy budget since 1880 from a reconstruction of ocean warming» (Wu et al. 2025) viser med all mulig tydelighet at CO2-hypotesen feiler om man sammenholder dens teoretiske prognosegrunnlag om alarmerende, CO2-indusert global oppvarming i de kommende tiårene mot en langsiktig energibudsjettanalyse også BAKOVER I TID der CO2-hypotesen svikter mot historiske observasjoner:

         For da får man nemlig disse resultatene:
         – Fra 1910 til 1945 forble menneskelige CO2-utslipp relativt flate på ~1 GtC/år, men deretter økte utslippene til ~6 GtC/år i 1990 og til nesten 10 GtC/år på 2010-tallet.
         – Til tross for denne dramatiske økningen i den antatte strålingspåvirkningen fra CO2-utslipp, var varmeopptaket, termisk ekspansjon og havnivåstigningen nesten like markante i 1910–1945 som de var fra 1980–2010.
         – Faktisk var det en nedgang i varmeopptak, termisk ekspansjon og havnivåstigning fra 1945 til 1975, til tross for den samtidige kraftige økningen i CO2-utslipp i denne perioden. Her skriver forskerne (min oversettelse) at:

         «Vi finner to distinkte faser i det globale energibudsjettet. I 1880–1980 fulgte jordens energiubalanse tett den radiative påvirkningen. Etter 1980 økte imidlertid Jordens energiubalanse i et langsommere tempo enn (CO2-hypotesens) antatte pådriv skulle tilsi; i 2000–2020 utgjorde ubalansen mindre enn 50 % av (antatt) pådriv.»

         På godt norsk: Jordens energibalanse ble langt mindre påvirket av atmosfærens CO2-innhold enn CO2-hypotesen hevder.

         Studien viser altså gjennom en langsiktig energibudsjettanalyse:
         1) det forkastelige i dagens åpenbart taktiske klimanarrativ med å systematisk nedtone klimabildet før 1979 for å unngå å vise tidligere varmeperioder på mye lavere CO2-nivåer enn nå.
         2) Dette viser i neste omgang at det ikke finnes empirisk-historisk verifikasjon for de modellbaserte spådommene om framtidig global oppvarming forårsaket av CO2. Likevel fortsetter man å banalt framskrive en stigende global varmeutvikling kun basert på trenden etter 1979.
         Hvorfor? Jo, fordi et motsatt mønster framkommer straks man sammenholder den varme mellomkrigstiden (på lave CO2-nivåer) med de 30 påfølgende kalde etterkrigsårene – som skjedde på stigende CO2-nivåer!

         Her ser vi dermed tydelig rasjonalet bak CO2-hypoteseforsvarernes taktiske insistering på å ikke se lenger tilbake enn 1979
         Og i alle fall ikke legge ut faktiske observasjonsdata (ikke remodellerte og manipulerte!) som altfor tydelig viser at de varme mellomkrigsårene (på lave CO2-nivåer) ble etterfulgt av 30 kalde etterkrigsår – på økte CO2-nivåer! Ved å utelate denne forhistorien ser ikke publikum så lett at slutten av 1970-tallet bare var starten på en ny 30-årig varmeperiode på omtrent samme nivå som man observerte i mellomkrigstiden, og som altså toppet ut i 1998 («pausen») og deretter trendmessig fra rundt 2006.

         Kritikk mot å tone ned langtidsdata og overfokusere på tiden etter 1979 rettferdiggjøres som kjent med at først da kom satelittdataene og «før dette hadde vi ikke tilfredsstillende data». Wu et al 2025 viser imidlertid med harde data hvor uredelig og uholdbart dette narrativet bak CO2-hypotesen er.

         Lenke: https://www.pnas.org/doi/pdf/10.1073/pnas.2408839122

3. Sunde, utmerket innlegg. Kan jeg stjele din tekst og bruke den i et notat? Jeg kjenner godt til artikkelen, men du har jo laget et greit sammendrag. Stein B

   • Stein B,
     takk for hyggelige ord, selvsagt kan du bruke det du har nytte av her 🙂

   • Her er hva KI sier om dette: Påstanden om at vanndamp «kjøler havet» fordi døgnvariasjonen i tropene er litt mindre enn på høye breddegrader, bygger på en grunnleggende fysisk feilslutning:

     Døgnvariasjon i havtemperatur styres av solinnstråling, vind, skydekke og fordampning.

     Drivhuseffekten styres av langbølget stråling og atmosfærens evne til å holde på varme.

     Dette er to helt forskjellige prosesser.

     Ja — vanndamp kan gi lokal overflatekjøling gjennom fordampning.
     Men samtidig forsterker vanndamp drivhuseffekten ved å redusere varmetap til verdensrommet.

     Derfor kan man ikke bruke døgnvariasjon til å «bevise» at vanndamp svekker drivhuseffekten. Det er som å bruke tidevann til å forklare havnivåstigning.

     Kort sagt:

     Fordampning kjøler overflaten (korttid, lokalt).

     Drivhuseffekten varmer systemet (langtid, globalt).

     Å blande disse to og konkludere at mer vanndamp gir mindre oppvarming er fysisk feil.

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Finn ut mer om hvordan kommentardataene dine behandles.