Dette er Klimanytt 379
Med den siste tidens politiske utvikling ser vi en nær fremtid der kreftene må settes inn på å få fart på økonomien i Europa, ikke minst til forsvar som vil kreve enorme ressurser.
Det er klare signaler om at Europa i mye større grad må stå på egne bein og ikke være avhengig av hjelp fra USA, noe vi i lang tid har tatt som en selvfølge. For å kunne greie det må det skapes økonomisk vekst i vår del av verden.
Her vil jeg sette søkelyset på hvilken sammenheng dette har med klimapolitikken og følgene av den.
Siv. ing. Bernt Otto Hauglin
Energisituasjonen
I øyeblikket er mange land i Europa inne i en økonomisk stagnasjon, og er svekket i forhold til resten av verden. Industrien har store vanskeligheter, er ikke konkurransedyktige, og innbyggerne har problemer med å få endene til å møtes. Mange land i Europa er allerede sterkt forgjeldet.
Europa lider av skyhøye og uforutsigbare strømpriser, mye høyere enn i store deler av resten av verden. Overgangen til «det grønne skiftet» har ført til nedleggelse av regulerbar kraft fra olje, kull og gass. I tillegg er en rekke kjernekraftverk nedlagt eller planlagt nedlagt. Store deler av Europa har idag et dysfunksjonelt energimarked. Dette gjelder også Norge. En altfor stor del av energiproduksjonen styres av tilgangen på subsidier og forskjellige støtteordninger i statlig regi.
Utbyggingsprosjekter blir igangsatt basert på ideologisk tankegang og massive støttetiltak iverksatt uten tanke på lønnsomhet. At dette fører til finansiell spekulasjon og er attraktivt for subsidiejegere er ikke overraskende. At det vil føre til økonomisk nedgang er mer enn sannsynlig.
Alle disse ordningene er kommet istand på grunn av frykten for at økning av CO2-innholdet i atmosfæren i stor grad er vår skyld, at det vil føre til en global temperaturstigning med katastrofale følger. I media fremstilles dette slik at siden alle er enige, må det være riktig. Politikken avspeiler også dette synet uten at det stilles kritiske spørsmål av noen art.
Ingen frykt i resten av verden
Kina, India, Sør-Amerika, Russland og nå også USA, de største brukerne av fossilt brensel, deler ikke denne frykten. Det legges mere vekt på økonomisk vekst og velstandutvikling enn på bekjempelse av CO2 utslipp. Bruk av fossile energikilder er økende, bare i Kina estimeres det, ifølge filmen « Climate the Mowie» at det åpnes to kullkraftverk hver uke.
Denne filmen er forøvrig meget seriøs og absolutt verd å bruke tid på.
Europa blir stående igjen alene med sine selvpålagte restriksjoner som uvegerlig vil føre til nedgang i levestandard og redusert konkurransekraft. Allerede idag ser vi dette tydelig.
Norsk tungindustri som har basert sin eksistens på tilgangen på konkurransedykig energi og forutsigbare priser, er ikke lenger konkurransedyktig og produksjon flyttes ut.
I norske husholdninger som, i motsetning til resten av Europa, er blitt oppdratt av staten til å bruke elektrisk oppvarming av boligene, har man i generasjoner kunnet stole på stabil og rimelig energitilgang. I dag er dette brått snudd helt på hodet.
I Tyskland, som i flere generasjoner har vært Europas økonomiske motor, sprer pessimismen seg, ikke minst i bilindustrien.
Økonomisk fremgang har nær sammenheng med tilgangen på rimelig og konkurransedyktig energi.
Parisavtalen og målet om et såkalt «nullutslippssamfunn» innen 20-30 år har allerede ført til tiltak med ødeleggende virkning. Mange tiltak gjøres uten grundige konsekvensanalyser.
Dette vises blant annet i rasering av store naturområdet i forbindelse med vindkraftutbygging, landbruksjord dekket med solcellepaneler og enorme jordbruksarealer, særlig i USA, brukes til å produsere mais for å lage drivstoff til biler i stedet for til matproduksjon.
Bruken av de uregulerbare energikildene (sol, vind) som forutsettes i Parisavtalen vil uvegerlig føre til sterkt økende energipriser med derav følgende nedgang i levestandard.
Klimakampen – økonomi og geopolitikk
I mange år var klimadiskusjonen interessant, men ble ikke oppfattet å ha særlig stor betydning hverken for bedrifter eller folk flest.
Nå er situasjonen en annen. Tiltak som gjøres, påvirker oss alle økonomisk både direkte og indirekte.
Politikere og media har flokket seg rundt de alarmerende narrativene på en så overbevisende måte at et flertall fortsatt tror på dem.
Åpen, faktabasert debatt er fraværende. Alle påstander om at det ikke finnes noen klimakrise avfeies, selv når de er vel underbygget og dokumentert (IPCC AR6, 2021).
En mengde tiltak er innført eller er iferd med å bli innført, her er noen:
- Kvotehandel
- Bistand for at andre land skal kutte utslipp
- Overføringer til internasjonale fond (f.eks. i Parisavtalen)
- El-subsidiering, ikke minst biler
- CO2-avgifter (betaling for å slippe ut CO2)
- Grønne sertifikater
- Elektrifisering av transportmidler
- CO2 fangst og lagring
- En rekke klimaorienterte aktiviteter, tiltak og tilhørende kostnader som gjennomsyrer samfunnet, men ikke er synliggjort.
Samlet koster disse tiltakene bare for Norges vedkommende minst 100 milliarder kroner årlig, kanskje mye mer.
Teorien om CO2 som en farlig gass er feil
Det er et faktum at i jordens siste 500 millioner år lange historie er det aldri påvist at en variasjon av CO2 innholdet i atmosfæren systematisk fører til en endring av temperatur (korrelasjon).
Tvertimot viser en rekke studier at temperaturøkningen alltid kommer før CO2-økning i atmosfæren.
To statistikere (Dagsvik og Moen) tilknyttet SSB offentliggjorde en meget grundig dokumentert analyse for de siste 200 år der konklusjonen var at dagens temperaturvariasjoner ligger innenfor historiske rammer og at det statistisk ikke kan påvises at øket CO2 i luften har ført til økt temperatur.
I nylig publisererte studier i regi av Science of Climate Change fastslås det at det ikke finnes noen målbar sammenheng mellom menneskelig aktivitet og global temperaturøkning. Disse studiene er verdt å lese, de falsifiserer samtlige av de alarmerende påstander fra IPCC.
De enormt dyre tiltakene som er igangsatt har ikke løst noe problem og kan avsluttes. Uttrykk som «klimagass» og «utslippskutt» blir meningsløse.
Konklusjon
I en truende verdenspolitisk situasjon er det tvingende nødvendig å prioritere og vurdere hva som er viktigst for å sikre vår fremtid.
Skal vi ha råd til å forsvare vår selvstendighet må vi skape økonomisk vekst og vi må prioritere vår pengebruk. Økonomisk vekst er ikke mulig uten konkurransedyktig energitilgang.
Siden klimaspolitikken medfører bruk av enorme beløp uten påviselig effekt, er det minste vi kan gjøre å åpne øynene og se de faktiske forholdene.
Er tiden kommet for dette?
Framhevet bilde:
Økonomisk vekst i Europa?
KI-generert bilde.
Grok 3 beta
‘… i en hotande världspolitisk situation’, enligt inlägget, är en anomali/felaktigt beskriven världssituation, speciellt m.a.p. Europa. Den är framkallad av det ‘militärindustriella systemets vinststrävanden’, enligt min egen uppfattning, och har ingen egentlig bäring på prioriteringar inom exempelvis EU. Vår självständighet och ekonomiska utveckling är däremot, som anges i inlägget, alltid beroende av billigast möljliga energi.
Alla påståenden av IPCC är felaktiga, eftersom denna organisation har som syfte att utvärdera mänsklighetens påverkan på klimatet och inte, vilket ofta presumeras, att vetenskapligt objektivt bestämma klimatförändringars orsaker. Alla dess utsagor, vilka måste värderas av IPCC som helhet, inkluderandet av alla dess rapporter från dess olika WGs, är därför felaktiga.
Alla de åtgärder, som anges i inläggets nio •punkter, är endast en funktion av en övergripande global agenda, Agenda 2030, enkannerligen dess deklarationer, under ‘The new agenda’ nr 31, 32, 33 främst, samt under ‘Means of implementation’ nr 40, 41, mm.
Andra viktiga aspekter är att;
• koldioxid p.g.a. dess inerta fysikaliska egenskaper varken kan värma upp atmosfären eller jordytan;
• mängden koldioxid i atmosfären strikt följer global SST, en funktion av solinstrålning, Henry’s Lag, Massverkans Lag, Greham’s Lag & Fick’s Lag, med ingen matematisk/fysikalisk variabilitet härrörande från mänsklig bränning av naturgas & petroleum;
• naturgas & petroleum är produkter av naturliga alltid pågående processer i jordskorpan och tektoniska variationer, dvs. funktioner av naturliga geofysiska processer, vilka i sin tur är funktioner av solens & planetsystemets alltid föränderliga angulära momentum och resulterande solinstrålningsvariationer och planetära ‘beat’/tryck- och svängningsförändringar, som påverkar jorden.
Själv kan jag därför inte befria mig från åsikten att från globala organisationer, EU & reguljära regeringar ‘påtvingade klimatpolitiska åtgärder och prioriteringar’ är ‘tagna ur luften’, fysikaliskt innehållslösa och ekonomiskt/politiskt kontraproduktiva. Medborgarna går utan verklig demokratisk möjlighet att påverka situationen för nävarande, med mindre att Klimarealistene, NIPCC och Clintel m.fl. snabbt kan förändra ‘den allmänna inställningen» i hithörande frågor.
Det ser ut som om fakta ikke lenger har betydning. Mitt innlegg er ment å sette søkelys på dette. Det er jo forunderlig i en situasjon der vi ser at vår levestandard nærmest planmessig blir senket.
Ingen myndigheter i vår del av verden tar inn over seg faktisk kunnskap i klimaspørsmålet, med det resultat at enorme beløp blir sløst bort istedetfor å anvendes på viktige samfunnsmessdige tiltak.
Det er mer og mer åpenbart at noe nmå gjøres og det er derfor jeg spør om tiden er inn for å se på fakta.
Göran,
Til ditt andre punkt:
«mängden koldioxid i atmosfären strikt följer global SST, en funktion av solinstrålning, Henry’s Lag, Massverkans Lag, Greham’s Lag & Fick’s Lag, med ingen matematisk/fysikalisk variabilitet härrörande från mänsklig bränning av naturgas & petroleum;»
Hvordan forklarer du 50% økning i atmosfærisk CO2 siden 1850? Dvs. over 130 ppm bare på ca. én grad C oppvarming (og bare ca. 150 år). Vi vet jo fra geologisk data, som KR jevnlig har vist til, at denne økningen er mange ganger raskere enn variasjonene vi har sett før den industrielle revolusjon. Typisk har variasjonene før 1850 vært åtte til ti grader C for 100 ppm variasjon i CO2, over tusenvis av år. Nå er den altså ca. ti ganger så stor.
Henryloven er aldeles ikke noe motargument mot drivhuseffekten, dvs. at oppvarming av vann som frigjør løsningsgass er helt uproblematisk i den sammenheng – CO2 kan og er likefullt en viktig IR-aktiv gass. Dette er etablert fysikk, og jeg forstår ikke at noen som følger med kan bagatellisere dette i 2025.
Det er ikke omstridt at konsentrasjonen av CO2 i atmosfæren i dag er ca. 410 ppm. Her er link til geologiske tidsserier, vist til av Klimarealistene:
https://klimarealistene.com/klimaloven-kan-avvikles/
Svaret på Din fråga finns i vetenskapliga studier. Jag vill referera till;
• Sambandsbeskrivning mellan månadsdata under period från 1985 till 2008 avseende 1) 12-mån rullande CO2 halt enligt MLO, och 2) 21-års rullande SST enl. HAD-SST, (med syfte att utjämna variationer under en Sol-Hale cykel) av den framlidne geofysikern, professor emeritus Lance Endersbee år 2008, avseende data i perioden jan1985-maj 2008. Den mat/fys ekv lyder:
y=143.6× + 334.1, med R^2=0,996.
Obs: detta är samband mellan variablerna, inte en renodlad tidsekvation. y=CO2 halt i ppmv och x=tempereturanomali enligt ovan definition.
Utnyttjar vi denna m.u.p. från max värdet 384 ppmv vid SST-anomalin 0,35 ° skulle vi kunna beräkna hur mycket SST skulle behöva sänkas för att nå förslagsvis 290 ppmv vid 1850(?).
Vi får då 290-384=-94 ppmv. I ekv.ovan blir det ×=-94/143.6=-0,65 ° C, dvs SST skulle behöva vara detta värde lägre än maximum under perioden 1985-2008. Detta bedömer jag själv högst troligt någon gång under 1850, eftersom variabeln x motsvarar 21-års rullande SST värde, varför detta värde under 1850 skulle vara en funktion av värden från 1829 framåt, dvs mitt i LIA.
• Den i den förra punkten angivna slutsatsen att det är SST, som bestämmer utfallet av den atmosfäriska koldioxidhalten verifieras av en SCG (Klimarealistene) dokumenterad vetenskaplig artikel av Dai Ato, ato.dai.@wind.ocn.ne.jp; Vol. 4.2 (2024), på 1-15. I denna jämförs m.u.p.från förändringen i atmosfärens koldioxidhalt, huruvida den kan statistiskt m.h.a. multipel regressionsanalys, hänföras till just förändring i SST eller ‘antropogena’ s.k. utsläpp. Artikelns slutsatser är SST med de antropogena utsläppen som overksamma i jämförelse. Artikeln tar upp två tidsperioden för analys, dels 1959, dels 1979 framåt.
• Samma slutsatser kan dras från analys av förändringar från Pinatuboutbrottet 1991.
Svært grundig og fokusert innlegg i klimadebatten dette. Bravo! Synd bare at den slags innlegg systematisk blir refusert i norske medier hvis man skulle finne på å prøve seg. Vi opplever dessverre meningssensur i norske medier hvor det kun er én mening som gjelder, nemlig at den feilslåtte og falsifiserte CO2-hypotesen er korrekt. Ensretting av meninger praktiseres i Norge som i Putin-land, Xi-land, Jong-Un-land, eller snart også Donald-land…
TU fornekter seg ikke. Straks etter strøm-blackout i Spania gjentok TU de første spekulasjoner om at for høy temperatur var årsaken, – implisitt menneskeskapt global oppvarming pga utslipp av CO2. Dette måtte de dementere. Dys-teknologene i TU kunne ikke tenke seg at det er mer sannsynlig at for mye «grønn» energi gir frekvensproblemer i vekselstrømnettet. Tragikomisk.