Nyeste nytt fra klimakirken
Nyeste nytt fra klimakirken
Miljødirektoratet er antakelig Norges største produsent av svada. Dette gjelder i særdeleshet deres publikasjoner om klimapolitikk. Det er beklagelig, fordi det brukes åpenbart atskillig hjernekapasitet på disse skriveriene og som heller burde vært brukt til mer konstruktive formål.
Av Rögnvaldur Hannesson,
professor em., Norges Handelshøyskole,
styremedlem Klimarealistene
Direktoratets nyeste produkt i denne sjangeren er en rapport med tittelen Vurderinger av reduksjonsmål for globale klimagassutslipp fra forbruk i Norge.
La oss i utgangspunktet slå fast at det ikke er noen grunn til gjøre noe som helst for å redusere utslipp av klimagasser i Norge. Det er for så vidt nok å påpeke at utslipp av klimagasser i Norge er så forsvinnende små at de ikke har noen målbar effekt på verdens klima, selv om utslipp av klimagasser måtte være et problem. Noen få tall kan belyse det poenget. Norges utslipp av klimagasser er mindre enn én promille av verdens utslipp. Videre, Norges utslipp av kulldioksid fra energi var 31,7 millioner tonn i 2024. Til sammenligning var den årlige økning i verdens utslipp av kulldioksid hele 492 millioner tonn i årene 2022 – 2024, eller 15 ganger så stor som de norske utslipp pr. år.
For noen kan det kanskje være en trøst å gjøre det riktige, selv om det ingen betydelse har.
Ubekreftet hypotese
Da skal vi være klar over at menneskeskapte klimaendringer fortsatt bare er en interessant hypotese. Vi vet ikke sikkert hvor økningen i kulldioksid i atmosfæren kommer fra. Vi vet at oppvarming på grunn av økt konsentrasjon av kulldioksid i atmosfæren er liten og at de skrekkscenarier som FNs klimapanel og deres klakører forkynner er basert på antatte og ikke-verifiserte feedbackeffekter fra vanndamp, som er en langt mer potent klimagass. Ennvidere øker virkningene av kulldioksid på logaritmisk skala, slik at virkningene av mer kulldioksid i atmosfæren blir mindre og mindre jo større konsentrasjonen blir. Klimavirkningene av utslipp av såkalte klimagasser er derfor i det minste sterkt overdrevne og muligens ikke-eksisterende annet enn i fantasien.
Slutte å puste?
Hva er det så Miljødirektoratet vil ha oss til å gjøre for å begrense de angivelig skadelige virkninger av utslipp av klimagasser? Det viktigste bidraget til å redusere menneskelige utslipp av klimagasser er å slutte å puste. Vi ånder jo inn oksygen og puster ut kulldioksid. Dette ville jo være et drastisk tiltak, men skulle vel gå langt i oppnå det naturmangfold Miljødirektoratet synes så opptatt av. Dyrene skulle få boltre seg i fred for mennesker og oppnå en naturlig balanse hvor de spiser hverandre som best de kan uten at vi mennesker forstyrrer den naturlige idyll. Men selv for Miljødirektoratet ville nok dette være litt for sterk kost.
Direktoratet identifiserer transport og matproduksjon som de viktigste kildene til utslipp av klimagasser fra forbruk. Kollektivtransport og gange skal prioriteres fremfor privatbil. Det er en smule overraskende når en stor del av den norske bilpark er blitt batteridreven.
Økte drivstoffpriser og veiavgifter?
Miljødirektoratets rapport dreier seg om mål for utslipp fra forbruk, så antakelig skal det settes opp et mål for hvor meget hver og en av oss får lov å kjøre hvert år. Det er nok litt utopisk å forestille seg en kjørekvote for hver og en av oss; oppfølgningen kunne bli vanskelig og kostbar. Derimot kan vår bilkjøring påvirkes av drivstoffpriser og veiavgifter, så vi kan forutse hva vi har i vente.
Antakelig vil velgerne sørge for en velfortjent takk til de politikere som forsøker å realisere denne målsettingen. Da passer det å minne om at bakgrunnen for denne publikasjonen er et anmodningsvedtak fra Stortinget om å «utrede et reduksjonsmål for globale klimautslipp fra forbruk i Norge,» fattet i forbindelse med statsbudsjettet for 2026. Så, kjære leser, sjekk nu om din stortingsrepresentant var blant dem som sto bak dette vedtaket.
Så var det matproduksjonen. Vi har lenge hørt om at rødt kjøtt i særdeleshet forårsaker utslipp av klimagasser. Fra våre helseprofeter har vi hørt om en passende kjøttkvote pr. år, og den er nok en del lavere enn mange av oss foretrekker. Igjen ville det bli vanskelig å utstede en kjøttkvote for hver og en av oss og sørge for at den blir efterlevet, men med avgifter kan man oppnå det samme. Så vi får stålsette oss for dyrt kjøtt og heller spise grønnsaker, eller kanskje sild og poteter som i gamle dager.
Klimafobien — en religion
Denne ulykkelige historien er enda et eksempel på hvordan klimafobien er blitt til en religion. Den setter normer for oppførsel som er like irrasjonelle som de religiøse normer mange innretter seg efter.
Den nye klima- og miljøreligion har fått sitt presterskap, betalt av staten som den protestantiske kirke vi før sverget til og tok på alvor.
Om vi har gått fra asken til ilden skal jeg la være usagt. Men menneskets behov for irrasjonalitet er antakelig like stort som det alltid har vært.
Mellomtitler og uthevinger
satt inn av redaksjonen.
Visst är det så att klimatfobin har utvecklats till en verklighetsfrånvänd klimatreligiös rörelse. Några synpunkter på inlägget;
1. ‘Ubekreftet hypotese’; hypotesen är inte ens fysikaliskt intressant. Skälet är att koldioxids inerta egenskaper varken kan a) öka atmosfärens temperatur, eftersom dess specifika värmekapacitet vid haltökning minskar atmosfärens resulterande specifika värmekapacitet, vilket betyder att dess värmehållande förmåga minskar, dvs. Lapse Rate ökar; eller b) jordytans temperatur, eftersom koldioxid huvudsakligen reagerar IR-mässigt vid 14,9 mikrometers våglängd; vid denna våglängd är energin så låg, att den endast skulle kunna, vid mycket stor ‘återstrålning’, i sig en fysikalisk anomali, mot jordytan endast kunna öka temperatur understigande ca -79° C., dvs. vid specifika tidpunkter vid specifika platser på Antarktis.
Om vi går bortom koldioxidens inerta fysikaliska egenskaper och accepterar att vid absorption dess vibrationer terminaliserande skulle kunna öka dess kinetiska energi samt därtill kunna påverka omgivande N2 och O2 molekyler, blir följden endast att de omgivande atmosfärgasernas temperatur inom Troposfären via konvektionen når högre till dess konvektionen stannar upp vid lägre temperatur, dvs till dess den kinetiska energin omvandlats till mer potentiell energi, som inte är ‘heat’ och därmed inte kan ‘radieras ut’. Således sker inget som talar för att denna effekt skulle ge någon ökande resulterande temperaturökning vid jordytan. Den adiabatiska loopen har mycket stora frihetsgrader upp som ned. Summa summarum: det finns ingen klimatpåverkan från koldioxid, eftersom dess halt är så låg, således att dess termodynamiska effekter elimineras inom ramen för den hydrostatiska principen och den adiabatiska loopens verkan.
I förlängningen finns ingen växthusgaseffekt alls. Jag betraktar denna som en fysikalisk missuppfattning. Temperaturen vid ytan av en roterande planet med fast yta och atmosfär, bestäms uteslutande av solinstrålningens varierande energiutfall, atmosfärens massa utan beaktande av dess komposition av gaser samt planetens gravitation (jmf den allmänna gaslagen och barometerformulan). Tellus atmosfärmassa är i princip konstant, likaså dess gravitation. Variansen finns i solens energiutfall, vilken således bestämmer jordens varierande temperatur, via bl.a. havens inertia, och kontinenters varierande specifika värmekapaciteter, i sin tur beroende av biosfärens utbredning och täthet över tid.
I konsekvens skulle koldioxid vid haltökning endast kunna påverka temperaturen vid ytan såvida haltökningen märkbart skulle kunna öka atmosfärens totala massa. Det bedömer jag om helt osannolikt.
2. ‘Ökte drivstoffpriser og veiavgifter samt matproduksjonen’; ingrepp är ovederhäftiga åtgärder utan faktisk betydelse för klimatet, vilket kan förstås av punkt 1. De är endast politiskt betingade av en bakomliggande önskan av kontroll och ekonomisk utplundring, enigt min uppfattning.
Rättelse: i andra styckets andra rad står ordet ‘terminaliserande’; skall vara ‘termaliserande’; beklagar felet.
Miljødirektoratet er den største sløseinstansen i Norge!
Politisk oppfinnelse for å fremme uvitenskapelig påfunn ved skremsel og løgner – uten noen virkninger på klima, men mye bortkastet tid og skattepenger som kunne vært brukt på helse, skole , eldreomsorg og generell velferd i Norge!
Hvis man skal argumentere for et mål for reduksjon av utslipp av klimagasser for Norge (uansett hvor tåpelig dette høres ut), så må man ta med hele regnestykket.
De totale utslippene av klimagasser ligger på 44 millioner CO2 ekvivalenter pr år.
Så har vi skog og vegetasjon som tar opp 20 millioner tonn CO2 pr år.
Endelig så er det Antarktis som netto tar opp 1,880 millioner tonn CO2 pr år. Hvis man regner med Dronning Mauds Land som er Norsk, utgjør dette 20 %. Dette betyr at det norske arealet tar opp 376 millioner tonn.
Altså er utslippene totalt sett negativ: 44 m – 20 m – 376 m = – 352 millioner tonn CO2.
Da behøver man ikke noen plan for ytterligere reduksjon.